she neni neni boing:
lite tur har man ialla fall
Hovrätten över Skåne och Blekinge
RH 2006:61
Målnummer:
B1061-06
Avdelning:
2
Avgörandedatum:
2006-10-17
Rubrik:
Fråga om renhetsgraden (THC-halten), vid sidan om art och mängd narkotika, skall tillmätas
betydelse vid straffmätningen för narkotikabrott bestående i innehav av Cannabis Sativa-plantor,
vilka vid analys konstaterats utgöra 71,3 gram cannabis.
Lagrum:
2 § narkotikastrafflagen (1968:64)
Rättsfall:
• NJA 1998 s. 512
• Hovrättens för Västra Sverige dom 2004-11-15 i mål B 2235-04
REFERAT
Lunds tingsrätt
Åklagaren åtalade D.P. för narkotikabrott under påstående att han dels i sin bostad olovligen och uppsåtligen
innehaft och odlat fyra plantor Cannabis Sativa, vilka vid analys konstaterats utgöra 71,3 gram cannabis, som är
narkotika, dels olovligen och uppsåtligen vid ett tillfälle brukat narkotika i form av cannabis.
D.P. erkände gärningarna men gjorde gällande att åtalet för innehav och odling av de fyra plantorna Cannabis
Sativa skulle bedömas som ringa brott med hänsyn till att de ifrågavarande växtdelarna innehållit betydligt mindre
mängd cannabis än 71,3 gram.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Carl-Axel Weiertz) anförde i dom den 28 mars 2006, såvitt angick ansvarsdelen, bl.a.
följande:
D.P. har uppgivit att han av en yngling fått cannabisfrön, av vilka han småningom drev upp fyra plantor i var sin kruka,
dolda i en garderob i hans lägenhet, att han avsåg att begagna den av växterna framställda narkotikan för eget missbruk,
samt att han dagen före polisingripandet klippt en bit av en blomma, rullat in den i papper och rökt den, blandad med tobak,
varvid han känt sig påverkad av narkotikan.
Enligt analysbesked från Statens kriminaltekniska laboratorium har det krossade växtmaterialet från D.P:s odling haft en vikt
av 71,3 gram och utgjorts av cannabis.
Genom D.P:s av utredningen bestyrkta erkännande är klarlagt, att han odlat och sålunda innehaft fyra plantor Cannabis Sativa,
vilka vid analys konstaterats utgöra 71,3 gram narkotika i form av cannabis. I målet har ej framkommit något som tyder på att andelen rusgivande substans,
den så kallade THC-halten, varit onormalt låg i de växtdelar som enligt analysen utgjort narkotika; fastmer framgår av D.P:s egna uppgifter,
att han påverkats vid rökning av sådana delar. Anledning saknas därför att vid bedömningen av brottets svårhet utgå från annat än mängden narkotika.
Med denna utgångspunkt finner tingsrätten, att narkotikabrottet avseende innehav av narkotika ej kan bedömas som ringa. Brottet brukande av narkotika
är däremot att anse som ett ringa narkotikabrott.
Den brottslighet D.P. nu låtit komma sig till last är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. Enär brotten
begåtts under prövotiden, bör den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad.
I domslutet dömde tingsrätten D.P. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket narkotikastrafflagen för innehav av 71,3
gram narkotika i form av cannabis och enligt 2 § narkotikastrafflagen för brukande av narkotika i form av cannabis vid ett
tillfälle. Påföljden bestämdes till fängelse i en månad och villkorligt medgiven frihet enligt ett D.P. tidigare ådömt
fängelsestraff förklarades helt förverkad.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
D.P. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bedöma innehavet av fyra plantor Cannabis
Sativa som narkotikabrott (ringa brott) enligt 2 § narkotikastrafflagen och bestämma påföljden för den samlade brottsligheten till dagsböter.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten (hovrättsrådet Staffan Anderberg, referent, f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson och hovrättsassessorn Bo-Göran Ohlsson samt
nämndemän) anförde i dom den 17 oktober 2006 bl.a. följande:
I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, har D.P. gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott,
i form av brukande av narkotika.
I hovrätten har samma bevisning åberopats som vid tingsrätten. Därtill har åklagaren som ny skriftlig bevisning i hovrätten
åberopat yttrande från Statens kriminaltekniska laboratorium.
Av yttrandet (utfärdat den 29 maj 2006) framgår att det material som beslagtogs hos D.P. utgjordes av ännu inte fullt
utvecklade cannabisplantor där det inte fanns grovt stammaterial utan endast tunna stjälkar. Av yttrandet framgår vidare
att THC (tetrahydrocannabinol) är giftigt och att för ett rus av "normalgrad" behövs 5-7 mg THC per "joint"
eller pipstopp och att denna dos erhålls om man av material, som innehåller ca 1 % THC, använder ca 0,5-1 gr. Det
föreligger vidare möjligheter att få fram användbara extrakt ur stjälkar. Den genomsnittliga halten i det aktuella
materialet har vid analys uppmätts till ca 2 % THC.
Fråga i detta mål är om renhetsgraden skall tillmätas betydelse vid straffmätningen vid sidan av arten och mängden
av narkotikan. I rättsfallet NJA 1998 s. 512 har angivits att renhetsgraden kan tillmätas betydelse om den är särskilt
hög eller låg. Av yttrandet från Statens kriminaltekniska laboratorium i detta mål framgår att det varit fråga om stjälkar
av cannabis med en genomsnittlig halt om ca 2 %. Hovrätten konstaterar att denna renhetsgrad klart får anses ligga under
normalvärdet på cannabis som konsumeras av missbrukare. Detta förhållande bör enligt hovrätten inverka på bedömningen av
straffvärdet i mildrande riktning. Med hänsyn härtill och då det inte är visat annat än att D.P:s odlingsverksamhet har
varit av relativt begränsad omfattning föreligger förutsättningar att vid en samlad bedömning av omständigheterna bestämma
straffvärdet till hälften i förhållande till mängden cannabis. Med hänsyn härtill bör narkotikabrottet ifråga bedömas som
ringa brott och påföljden för den samlade brottsligheten bestämmas till dagsböter.
Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken, dömde D.P. för narkotikabrott (ringa brott) enligt 2 § narkotikastrafflagen såvitt avsåg innehav av fyra plantor Cannabis Sativa och bestämde påföljden för den samlade brottsligheten till dagsböter 110 å 120 kr.
Hovrättens dom meddelad: den 17 oktober 2006.
Mål nr: B 1061-06.
Lagrum: 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).
Rättsfall: NJA 1998 s. 512; Hovrättens för Västra Sverige dom 2004-11-15 i mål B 2235-04.
Litteratur: Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 3:e upplagan, s. 483-485. 2005.
Sökord:
Narkotika; Narkotikabrott, ringa brott; Cannabis; THC (tetrahydrocannabinol)
Litteratur:
Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 3:e upplagan, s. 483-485. 2005
___________________________________________________________________________________________
kolla in straffvärdet på 340g cannabis i denna domen:
Hovrätten över Skåne och Blekinge
RH 2007:76
Målnummer:
B49-07
Avdelning:
2
Avgörandedatum:
2007-12-21
Rubrik:
Tilltalads invändning om ansvarsfrihetsgrund har, trots att den inte motbevisats, lämnats utan avseende som alltför oprecis. Dessutom fråga om straffvärdet av narkotikabrott bestående av innehav av hemodlad cannabis med varierande THC-halt.
Lagrum:
1 § narkotikastrafflagen (1968:64)
Rättsfall:
• NJA 1980 s. 359 (I)
• NJA 1998 s. 512
• NJA 2007 s. 219
• RH 2006:61
REFERAT
Hässleholms tingsrätt
Åklagaren åtalade D.M.M. för bl.a. narkotikabrott, bestående i innehav av närmare 392 gram cannabis och cannabisharts.
Tingsrätten (ordförande lagmannen Jörn Jacobsson) anförde i dom den 7 december 2006 bl.a. följande.
DOMSKÄL
D.M.M. har i huvudsak uppgett: Han odlade narkotikan i sin källare. Han trodde emellertid att det rörde
sig om 100 gram. De plantor som hittades i hans källare vägdes med stjälk och blad varför vikten blev för
mycket. Han använder bara blomman. Bladen hade han sparat för att senare göra sig av med dem. Den narkotika
som hittades i hans bil samt i kökslådan i hans lägenhet hade han köpt. Det som hittades i hans kylskåp, ca
142 gram, var industrihampa som inte är narkotika. Han hade tagit hampan på en större åker utanför Malmö. Han
trodde att det var en riktig cannabisodling när han körde förbi men när han insåg att det var industrihampa
tog han med sig en del för att kunna lura sina kompisar. Han kunde lätt se att det var industrihampa på växtens
utseende. Redlinepåsarna som hittades i hans hem hade han tagit med sig från hans arbete och den våg som hittades
använde han till att väga skruvar till hans trasiga bildörr.
Den forensiska biologen MariAnne von Wachenfeldt, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, har uppgett att all
narkotika som togs i beslag hos D.M.M. skall anses utgöra narkotika av sådan typ som han inte äger inneha.
Tingsrätten finner genom innehållet i utredningen i förening med vad MariAnne von Wachenfeldt uppgivit att
åtalet för narkotikabrott är styrkt i sin helhet.
Av belastningsregistret framgår att D.M.M. förekommer under sex avsnitt avseende främst trafikförseelser och
tillgreppsbrott. Av yttrande från kriminalvården framgår att D.M.M. lever under ordnade sociala och ekonomiska
förhållanden men att missbrukproblematiken förefaller oklar. Enligt tingsrättens bedömning bör påföljden bestämmas till fängelse.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde D.M.M. för narkotikabrott och vapenbrott till fängelse 6 månader.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
D.M.M. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom förenad med samhällstjänst
eller i vart fall sätta ned straffet. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh, referent, och Staffan Anderberg, adjungerade ledamoten lagmannen Sigurd Heuman samt
två nämndemän) anförde följande.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens dom skall D.M.M. dömas för brott mot vapenlagen.
D.M.M. har i hovrätten vidhållit sitt påstående att del av narkotikan utgjort s.k. industrihampa och att innehavet därför varit
straffritt (jfr NJA 2007 s. 219).
Genom D.M.M:s erkännande och utredningen i övrigt är styrkt att det i den bil i vilken han färdades vid gripandet anträffades
4,96 gram hasch samt att det vid husrannsakan i hans lägenhet påträffades 43,3 gram torkade marijuanablad, 138,7 gram torkad
marijuana, 4,94 gram hasch, 7,65 gram torkade växtdelar samt 192,4 gram haschplantor.
Av förhöret med MariAnne von Wachenfeldt vid tingsrätten framgår följande. Normalt görs en bestämning av THC-halten endast
vid innehav av större mängder cannabis. I detta fall uppstod emellertid osäkerhet huruvida THC-halten i partiet om 138,7
gram torkad marijuana översteg 0,2 procent, vilket är en förutsättning för att klassificera något som narkotika. Vid analys
av något enstaka gram torkad marijuana visade sig dock halten THC uppgå till 0,4 procent. Därutöver gjordes en haltbestämning
av THC i de torkade marijuanabladen. Halten uppgick till 10 procent. Det går enligt henne inte att okulärt skilja industrihampa
från haschplantor som är straffbara att odla.
D.M.M:s invändning om att partiet torkad marijuana utgörs av s.k. industrihampa vinner visst stöd av den låga THC-halten, även om denna överstiger den för industrihampa högsta tillåtna. Mot påståendets riktighet talar främst att plantorna enligt D.M.M. skulle ha plockats i maj månad, dvs. i början av odlingssäsongen. Enbart detta kan dock inte anses tillräckligt för att invändningen skall lämnas utan avseende. För att ett påstående från en tilltalad skall kunna godtas enbart därför att det inte blivit vederlagt krävs emellertid att påståendet har blivit så konkretiserat att det inte på grund av sin vaghet praktiskt sett undandrar sig kontroll (jfr NJA 1980 s. 359 I). D.M.M. har inte kunnat lämna några andra uppgifter om platsen för odlingen än "en åker någonstans utanför Malmö". Påståendet om hur han kommit över plantorna kan därmed inte anses ha konkretiserats på ett sådant sätt att det getts möjlighet för åklagaren att föra motbevisning. Med beaktande av utredningen i övrigt finner hovrätten därför ställt utom rimligt tvivel att även den torkade marijuanan utgör narkotika enligt narkotikastrafflagen.
D.M.M. skall alltså dömas för narkotikabrott avseende hela den åtalade mängden narkotika. Brottet kan inte anses som ringa. Som framgått har THC-halten, i de delar av narkotikan som analyserats för haltbestämning, varierat betydligt. Vid bedömning av straffvärdet skall vidare beaktas att vikten av cannabisplantor som hemodlats inte utan vidare kan jämställas med vikten av importerad eller saluförd hasch (jfr NJA 1998 s. 512). En samlad bedömning leder till att straffvärdet kan bestämmas till fängelse i tre månader.
Brottets art är sådan att det finns en presumtion för fängelse. Vad som framkommit om D.M.M:s personliga förhållanden ger inte grund för att bryta presumtionen. Det saknas anledning att vid straffmätningen avvika från straffvärdet. Påföljden skall alltså bestämmas till tre månaders fängelse.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 3 månader
Hovrättens dom meddelad: den 21 december 2007.
Mål nr: B 49-07.
Lagrum: 1 § narkotikastrafflagen (1968:64).
Rättsfall: NJA 1980 s. 359 (I); NJA 1998 s. 512; NJA 2007 s. 219; RH 2006:61.
_______________________________________________________________________________________________________________________________________