Swedish Cannabis Organisation - Intervju med Ted Goldberg

Under flera år har Ted Goldberg bedrivit s.k. deltagande observationsstudier bland narkomaner i Stockholm, det innebär i praktiken att han levt sida vid sida med de som trillat ner i skiten. Detta har gett honom ett annat synsätt på svensk narkotikaproblematik än vad som är kollektivt gällande.

Ted Goldberg är inget undantag. Han har kallats för drogliberal och blivit anklagad för att omedvetet gå olika liberaliseringsgruppers ärenden.
Ser man med mer nyktra ögon på Ted Goldbergs arbete finner man istället en person som letar efter och försöker belysa dom faktorer, som gör att olika individer får problem med narkotika.

Jag träffare Goldberg på hans kontor på Socialhögskolan i Stockholm.

Din inställning i narkotikafrågan skiljer sig en del ifrån den stora massan. Vad är det som format din syn på narkotikaproblematiken?

- Jag tror att människors inställning växer ur deras livserfarenhet och jag kanske har lite säregna livserfarenheter när det gäller droger jämfört med dom allra flesta eftersom jag har bott ihop med tunga missbrukare här i Stockholm under en period som sträcker sig över fyra och ett halvt år. jag har sett deras liv inifrån och det är säkert så att de erfarenheterna är så ovanliga att dom har präglat mitt tänkande och åt ett håll som inte så många har tänkt…

Hur blir man bemött när man har en avvikande inställning i frågan?

- Det beror vem man pratar med men det är klart att vi har haft någon slags dominerande ide i samhället att vi ska ha ett budskap och alla ska ge samma budskap och själva poängen med budskapet har varit att det ska vara entydligt och att alla ska förstå att dom ska säga nej till droger. Det ska inte vara någon diskussion…
Så på det viset är det en del som har velat tystat mig och tyckt att jag är något vis är ett hinder för genomförandet av den svenska narkotikapolitiken, men jag tror att allt fler förstår nuförtiden att vår narkotikapoltik inte fungerar och det har ändrat inställningen på en del håll gentemot mig.
Nu har exempelvis massmedia börjat anlita mig och jag blir ombedd att tala i alla möjliga sammanhang, på seminarium och liknande, så att jag märker att det är en svängning på gång och den har kanske varit på gång dom senaste fyra åren.

Sverige har ju en ganska så hård linje, framförallt gentemot brukare och missbrukare. Finns det några fördelar med hur vi bearbetar problemet i Sverige, att det finns nackdelar är väl inte så svårt att se, men positiva..?

- Det beror vad man har för teori i botten, om man har en teori typ Bejerot, om man tror att människor som experimenterar med droger så småningom fastnar och blir tunga missbrukare, om man tror det, då finns det en poäng med den nuvarande politiken.
Då kan man säga att den nuvarande politiken avskräcker en del vanliga människor från att pröva droger, men utifrån den teorin är alla människor, oavsett vad dom har för psykosocial bakgrund, i riskzonen att bli tunga missbrukare om dom prövar droger. Personligen tycker jag inte att den teorin stämmer..

Det är ändå den teorin som är allenarådande i debatten. vilka är det som styr debatten tror du? Var kommer argumenten ifrån?

-Ja det finns en rad lobbygrupper som står bakom den här typen av politik, jag tycker att Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är ett av dom , Hassela Nordic Network ett annat och Föräldraföreningen Mot Narkotika en tredje. Det finns grupper som stödjer den nuvarande politiken och driver på att den så ska förbli, så det finns människor som har intresse av att den är kvar…

Jag pratade med Leif Ericsson i Socialutskottet. Han påstår att cannabis stannar kvar i kroppen i 10 år. Finns det en fara med att dom som sitter och styr vår narkotikapolitik inte är insatta i ämnet eller spelar det ingen roll när visionen är det narkotikafria samhället?

- Det är alltid en fara med att beslutsfattarna inte har tillräckligt med kunskaper, grejen är att den här frågan är så laddad, den är så känslomässigt laddad att jag inte tror att det är det intellektuella som avgör politiken utan besluten tas på mer känslomässig grund.
Det är en av sakerna som jag kämpar för, att det ska bli mer debatt och att den tas på vetenskaplig grund snarare än känslomässig.

Men när du har försökt att göra det så har ju du blivit anklagad för att vara knarkliberal.. Hur får man igång debatten?

-Det finns människor som tror på teorin bakom, som tror på politiken, och man måste bemöta dom. Det är klart att dom inte kommer att ändra åsikt över en natt, så jag får snarare se det jag gör i mer långsiktiga termer och jag tycker mig se att det finns attitydförändringar hos en del här i Sverige just nu.
En narkotikapolitik kan inte vara en människas verk utan det måste vara någonting där många grupper diskuterar sig fram - och där är det många intressen som spelar in.
Jag har en viss teori om hur man blir en problematisk konsument av narkotika och jag försöker dra dom logiska konsekvenserna av den teorin för politiken, men det är inte säkert att så många människor kommer att svälja den teorin rakt upp och ned. Kanske en del gör det, andra inte, och en del vill ta det åt ett helt annat håll. Då måste politiken få värka fram, i dialog mellan olika yrken, grupper och människor med olika livserfarenheter, så att vi förhoppningsvis kommer fram till något som är bättre än det vi har idag..

Vad tycker du om Englands väg med avkriminalisering av cannabis?

- För det första vill jag säga att inget annat land kan överta ett annat lands narkotikapolitik. Jag tror inte att det finns någon universal modell för alla länder, utan man måste arbeta utifrån sina egna traditioner, utifrån dom erfarenheter man har i det egna landet. Nu är det så i England att det är så vansinnigt många människor som håller på med droger.
Det är en helt annan situation än vad vi har här, och vissa droger som cannabis och ecstasy har slagit rot där på ett sätt som vi inte sett ännu i Sverige.
Om England skulle tillämpa strikta droglagar, då skulle dom kunna sätta en fjärdedel av befolkningen i fängelse och det säger ju sig självt att det är fullständigt orimligt.

Tror du att vi skulle kunna implementera den Engelska modellen i Sverige?

- Nä inte just nu. Inte med de attityder vi har i Sverige, det skulle vara fullständigt omöjligt, men vem vet hur det blir om tio år..
Drogbruket ökar och har så gjort dom senaste tio-tolv åren, somliga tycker att det är en indikation på att kommer att fortsätta uppåt i all oändlighet, men det är inte säkert. Det kan vända neråt, så har det fungerat tidigare.
Det går lite mode i droger och det är svängningar så vem vet, vi kanske är på toppen just nu och kanske vänder det neråt igen eller så fortsätter det ännu högre upp, bara för att det har ökat dom senaste tio åren så är det inte ett tecken på att det kommer att fortsätt att öka. Det är möjligt att det blir någon slags mättnad.

Finns det någon fara för Sveriges del att fler och fler länder ute i Europa avkriminaliserar cannabis?

- Fara…vad som hänt är att vi inte är ett land för oss själva längre, vi är medlemmar i EU med allt vad det innebär med det gränslösa Europa och det är klart att ju mer tillgängligt droger finns på kontinenten, ju mer folk åker fram och tillbaka, desto mer självklart att attityder förändras.
Våra ungdomar åker utomlands, dom träffar andra som har andra idéer, vartenda unge har idag tillgång till internet och där finns det information som står i bjärt kontrast till det som dom får till livs i skolan i exempelvis ANT-undervisningen.
Våra ungdomar är en del av någon slags internationell "ungdomsrörelse" med ungdomstrender som finns över hela västvärlden och det är självklart att dom påverkas av detta och dom är framtidens beslutsfattare, så det är inte alls säkert att den modell som vi har nu kommer att överleva. Det är inte alls säkert…

Vad bör man titta på för att dra upp riktlinjer för en hållbar och realistisk narkotikapolitik tycker du?

- Det första vi måste titta på är att det är så många ungdomar som prövar nu och att det har ökat under hela nittiotalet i princip, och vi måste ställa frågan Varför.
Vad är det som gör att fler och fler är intresserade och fler och fler ger uttryck för att dom inte har den negativa attityden till droger som vi har försökt att lära dom? Det är det första. Det andra är att – återigen - Sverige inte längre är en isolerad del av världen, utan vi är en integrerad del av Europa och vad har det för effekter? Hur ska det påverka vår narkotikapolitik?
En tredje är att man måste sätta upp realistiska mål.
Inte såna här drömmål som vi har nu, vi har någon slags idé om ett narkotikafritt Sverige och det är fullkomligt orealistiskt vad jag kan se.
Folk pratar om trettiotalet när det inte fanns något knark i landet, men vi kan inte komma tillbaka till den tiden, Sveriges ekonomi är en integrerad del av världen nu, vi måste ha handel och vi har massor av varor som kommer in i landet och det är nödvändigt för vår levnadsnivå.
Det gör att det är fullständigt omöjligt att tänka sig Sverige som ett litet isolerat hörn som kan leva för sig, så att vi kommer att ha droger i landet oavsett om vi vill det eller ej och då tycker jag att vi ska börja diskutera, inte hur vi ska skapa ett narkotikafritt samhälle som är omöjligt, utan hur kan vi göra det bästa av situationen trots att det finns narkotika i landet?
Det innebär att vi måste ha en annan form av information i skolorna, vi måste ha en annan sorts debatt, en mer öppen debatt där olika idéer kan framföras utan att man ifrågasätter människors motiv och börjar stämpla dom med dumma etiketter av typen drogliberal. Vi måste också se vad det är här i Sverige som producerar efterfrågan på narkotika.

Ted Goldberg tycker inte att det är rätt metod att gå genom exempelvis FN, för att få andra länder att sluta med att odla droger. Man måste istället börja med det sitt eget land…

- Det kommer alltid att finnas oroshärdar i världen där människor kommer att behöva pengar för att kunna köpa vapen och den enskilda lilla bonden som har en bit åkermark nånstans kommer alltid att tänka på sin familj först och kan han få mer betalt för att odla cannabis eller vallmo så kommer han att göra det istället för att odla exempelvis soyabönor. För honom handlar det om att försörja sin egen familj på bästa sätt och på samma sätt kommer man inom olika terrorist organisationer och regeringar som har ekonomiska bekymmer, att ha alla möjliga skäl till att producera narkotika runtom i världen.
Det kan inte vi i Sverige göra något åt.
Det finns ingen poäng med att sitta här och säga att vi ska bekämpa narkotikan i Colombia, det kan vi inte, utan vad vi ska göra är att sitta och titta på vårt eget land och fråga oss - Hur ser Sverige ut idag? Vilka är det som efterfrågar droger och varför gör dom det? Vad kan vi göra åt det?

I Sverige gör man ju ingen skillnad på brukare och missbrukare av narkotika, därför kanske det blir lite snett när man ska bena ut dom där frågeställningarna..

- Det jag kallar för rekreationskonsument, detta att någon prövar cannabis någon gång eller nått sånt, det är egentligen inte det som är huvudproblemet när man pratar om narkotika. När man pratar om narkotika så pratar man om för tidig död, arbetslöshet, folk som förstör sin hälsa, folk utan bostad, folk som gör inbrott, prostitution – det är det man talar om som det stora problemet med narkotika.
Men det är inte rekreationskonsumenten som uppvisar allt detta.
Någon som röker en brajja på lördagskvällen istället för att ta sig en fylla, det är inte han som, så att säga, bryter sig in i våra bostäder och är arbetslös, utan det är dom tunga missbrukarna, som jag kallar för problematiska konsumenter. Då menar jag att vi måste ställa frågan - Vilka är det som blir problematiska konsumenter? Vad är deras väg till problematisk konsumtion? Kan vi lära oss något av den vägen som dom har gått och se till att inte fler människor går samma väg?
Det tycker jag att vi kan göra, för mig måste det vara grunden för vår narkotikapolitik. Det är så vi minskar efterfrågan.

I Sverige jobbar vi ju nu istället med rejvkommissonen som instrument för att hålla nere nyrekryteringen..

-Tanken med Rejvkommissionen är ju att man menar att somliga ungdomar gör sin drogdebut på exempelvis rejvfester och klubbar, och det är säkert sant, så dom hoppas att dom genom att vara där på klubbarna, så kan dom ta dom lite äldre som har droger på sig, då minskar man möjligheterna med att ungarna prövar, det är det som är tanken. Men om en unge vill pröva narkotika så kommer dom att göra det, dom behöver inte gå på en rejvfest, varenda unge känner till vilka på deras högstadieskola eller gymnasieskola som håller på med droger.
Alla ungar vet vilka det är som är strulputtarna i skolan och är det så att dom är intresserade av att prova så behöver dom ju bara umgås lite med strulputtarna…
Om folk tar droger eller inte är inte centrerat till rejvfester...Vad den sortens övervakning gör är att man istället driver in det i lägenheterna.

Tanken är ju att det ska bli svårare att få tag på narkotikan..

- Jo..men…eftersom droger finns i varenda skola i Sverige, hur svårt är det för ungdomarna att få tag på det? Deras föräldrar kanske inte vet hur man får tag på det, men ungarna vet…

Intervjun är gjord av Christian Fira sommaren 2002
Ted Goldberg är docent vid institutionen för socialt arbete på Socialhögskolan